I så många år har jag frustrerat letat efter en orsak till alla känslor. Maniskt sökt och frågat varför jag aldrig passat in. Desperat velat finna en anledning till tomhet och ångest.
Otaliga samtal med vänner och familj, om och om igen.
Aldrig slutat leta.
Tills en dag när en av dem sa:
Men är det så fel då?
Fel med vadå? Svarade jag.
Ja, att vara lite spretig, sådär som en del är. Så som du är.