Kommentaren ekar och mitt hjärta svider till. Inser på en sekund att du pratat - om mig, med andra. Förtroliga samtal och tankar har spridits, förvrängts. Rummet snurrar. - Vi finns inte mer.
Den krativa krampen har suttit med mig sedan i maj. Inte suttit med som ett trevligt sällskap utan lämnat mig ensam med ett tomt svart hål - ständigt närvarande - ständigt påminnande om avsaknaden av kreativitet.
Alla försök till skapande har slutat med överansträngningar och utmattad har jag tvingats ge upp. Muskler har tagit stryk, kroppen är sargad, uttömd sedan i maj.
Noll till hundra på en millisekund, så är jag uppfostrad. Ska det vara så ska det fan vara.
Därför kör jag på. Blir uttömd och lämnad som ett skal. Det personliga tar stryk, egot skriker i vånda, av ilska, av tapperhet. Ger du upp så ska du fan ge upp, det ska kännas, du ska skämmas.
Nyss satte jag ihop en ny idé, ett projekt i startgroparna, en grand plan. Ännu en.
Sakta försöker jag inse att jag faktiskt kan tagga ner hetsen över de uteblivna jobben. Kanske kan jag snart inse att jag kommer framåt om jag har en strävan att arbeta med mitt förflutna istället för mot det. Har inte ens ett förflutet att tala om.
Varje dag, dag ut, dag in. Samma jävla samma. Varför är det ingen som löser mina problem? Är det meningen med livet? En lång jävla kamp om vem som har huvudet över vattenytan längst.
Igår stod jag med ryggen vänd mot rasism, i vad jag trodde skulle vara en tyst manifestation. Alla på torget var såklart inte där av samma anledning men jag gick dit för min egen skull. För den tysta manifestationen som jag hört skulle hållas på torget.
Väl där blev jag uppriktigt sagt förvånad när folk började bua åt SD (enligt mig buar man aldrig åt motståndarlaget, det har med sportslighet att göra). Några skrek även "fuck Aina" och "fuck SD". Helt irrelevanta saker att ropa eftersom vi skulle stå tysta, vända med ryggen mot. Det viktigaste var ju att INTE låta känslorna styra.
Fler och fler började styras av sina känslor. Det blev uppenbart när det bildades en "motdemonstration" med random talare som skrek att rasism är dåligt. Det var en intressant vändning men det hjälpte inte den tysta manifestationen. Tvärt om. Allt fler började jubla och skrika men där stod jag, fortsatt tyst, med ryggen vänd mot rasism. Helt enligt planen.
Senare hetsade ett gäng ungdomar delar av de manifesterande att vända sig mot SD och på olika sätt förstöra Jimmie Åkessons tal. Där tappade hela manifestationen verkligen sitt syfte.
Fascinerat gick mina tankar till de historiska häxprocesserna: Har man en tillräckligt arg folkmassa kan man hetsa den till vad som helst.
Synd, tyckte jag och gick hem.
Slutsats: Jag vann, för jag står alltid med ryggen vänd mot rasism.
Att du ligger och mår dåligt på kvällar, känner dig ensammast i världen är ingenting du är ensam om. jag gör det sju dagar i månaden, år ut och år in. suck it up!
kan ingen bara "get rid of" den människa som myntade det uttrycket? Klarar verkligen inte av att människor ska behöva bli matade om HUR MAN SKA KLÄ SIG
Hon skriver så otroligt bra. Jag slutar aldrig att imponeras. Jag vill hylla, jag vill lyfta fram. Kunde jag skulle jag publicera vartenda litet ord den människan får ur sig.
Den här dikten har hon skrivit. och det är bland det klokaste jag någonsin läst:
Vänj dig aldrig vid bekräftelse – du blir så lätt beroende Det som förut räckte räcker inte längre Att bekräfta sig själv och vara nöjd i det La aldrig energi på andras åsikter och prioriterade vänskap och ensamhet före kärlek Men precis som alla andra ska du också bli en strävare längtare drömmare väntare Efter tvåsamhet och ”lycklig-i-alla-sina-dagar” Det som förut smakade sliskigt sött på din tunga; som fick dig att kvälja och vrida dig i äckel Är nu snarare det som räknas Som du vill åt För du blev precis som dom
Gårkvällen tillbringade jag med att lyssna på Nina Hagen. För mig var hon min första port till punken och idag är hon den enda punk jag kan säga att jag lyssnar på.
Jag minns det som igår när jag som liten hittade mammas gamla LP skivor och fastande för Nina. Hur häftig hon såg ut på omslaget, hur hon sjöng helt galet och hur man kände att man klarade vad som helst när man lyssnade på henne. Samma känsla fick jag igår. Jag klarar fan vad som helst.
Dessutom har jag kommit fram till att Nina Hagen är den enda kvinna jag skulle kunna tänka mig ligga med. Alla andra är jag för bra för.