hjälp mig
är svårt att säga
när uppfostran säger
kan själv

för att lyckas känner jag att jag bör ha någon som hjälper mig
någon som puttar mig över de svåra krönen högst upp på de gigantiska backarna som jag möter nästan varje dag.
min dröm är att kunna leva på min kreativitet men hur ska jag komma dit när jag knappt kan ta mig för att ta mig utanför dörren en måndag?
jag vill bara sitta här
eller vill jag
jag vill skapa
skapa
skapa
skapa
jag är sån
men jag tar mig inte för
jag skapar inte längre
jag väntar
jag är som de
som sitter och väntar
på någonting kul
en lördagsnatt

sittandes i pyjamas och tjock halsduk
med nyborstade tänder och en kopp te
med orden som bara kräver utlopp
sprudlar genom fingrarna, ned i datorn, ut i rymden
ord som aldrig kommer att försvinna
ord som ingen någonsin kommer att förstå
hur mycket jag behöver någon
känns meningslöst att ropa ut
jag vill till paris, tyskland, även finland.
VIll ut och resa, vill studera textildesign
och lära mig allt
vill få tag på någon som kan agera mentor
som jag kan se upp till
och som kan se till att jag gör någonting
över huvud taget.

annars är det nog stor risk att jag bara sitter här.
dag ut och dag in.
och bara drömmer
och längtar
efter allt det där