varför känns det som om den personen jag var för två år sedan inte längre hör till mig kropp?
hennes handlingar och utsvävningar känns främmande
hennes utseende attraherar mig inte längre
hennes beteende skrämmer mig
samtidigt som allting om henne fascinerar mig
och jag är så fruktansvärt avundsjuk

på allt hon gjorde
på allt hon sade
på allt hon trodde på
på allt hon vågade

jag letar igenom internet efter bilder som förevigat henne ute på konserter, spelningar, krogar
bilder som förevigade detta monster som förstörde för så många på sån kort tid
bilder som jag inte vill se
men bilder som jag skulle kliva över lik för att få se
om de finns där ute

jag kan omöjligt bli henne igen
det vore oansvarigt
själviskt och krystat
jag vill det heller inte

Det känns som om min personlighet dog när jag fick tillbaka mitt naturliga hår
rasade fasaden av eller sitter den kvar där under det bruna pigmentet?