This is a story about a girl

Medan jag just nu sitter och våndas över det faktum att jag snart måste byta byxor och få mitt sorgliga arsle till bussen roar jag mig med att läsa min käre vän A's gamla blogg.
Det som fick mig att skratta högst var referatet från "Dr. Mugg",

"Och nu över till min bror"

det får mig att skratta varje gång. Fan Amanda, det där är så typiskt din och min humor. HAHA jag dör.

Mitt emot mig vid mitt frukostbord
"Du har det bra du"
Fast allt jag bara vill är att gå rakt tillbaka till sängen
"En dag, allt har bara börjat"
Är du så säker
Vad är det som säger att mitt liv kommer bli mycket bättre än ditt
när jag uppfostrats till att inte vara mer än någon annan
Att backa hellre än att ta plats

Jag har känt mig så inlåst och skyddad
Hur bryter jag mig fri?

Förresten.. har jag inte brutit mig fri en gång redan?
Hur hamnade jag tillbaka på ruta ett?

Hur ser man skillnad?
Vilka är äkta?
Vilka är det inte?

Sitter och lyssnar på Gerry & the pacemakers och känner mig lagom uppåt.

Existensiell kris, heja heja.

två timmar senare:
what the hell, vi kör

Egentligen har jag mycket att skriva här men det känns allt för personligt. Därför tänkte jag skriva ett minne från Sweden Rock Festival 2010 istället...

Jag och (vi kallar honom Hannes.. av olika anledningar)... i alla fall..
Jag och Hannes hittade tillbaka till varandra efter ett halvår som singlar tack vare alkoholen som flödade i våra camps. I alla fall, vi skulle se Guns N Roses senare på kvällen och vi hade gått in på festivalområdet för att få så bra platser som möjligt men stannat till vid ett Guitar Hero tält där några ur gänget ville spela. Från min plats ser jag två polare till mig, var av den ena var skyldig mig cigaretter från kvällen innan. Eftersom det är fruktansvärt liten chans att man stöter på någon man känner inne på festivalområdet kände jag att det var min chans att få tillbaka ciggen. Jag springer därför ner till dem, hälsar, kramas och får mina cigg. När jag vänder mig om är Hannes och de andra kompisarna jag var vid Guitar Hero tältet med borta. Jag ser mig om och ser dem ingenstans. Jag frågar till och med volontärerna bredvid om de har sett vart de gick men mina "vänner"tycks ha försvunnit i tomma intet.

Plötsligt känner jag mig fruktansvärt nykter. Det var precis som om alkoholen bara sögs ur min kropp och lämnade mig naken kvar inne på festivalområdet som, om möjligt, kändes ännu större än innan. Jag inser min egen litenhet och inser hur sårbar jag är i just det ögonblicket. Det blir förmycket för mig och tårarna börjar rinna. Förtvivlat inser jag att mobilen är urladdad och allting börjar snurra. Jag tar mig till någon försäljare vid ett annat tält och jag frågar henne om jag får låna hennes mobil, att det är en nödsituation. Hon ger mig hennes mobil, kanske blev hon skärrad över hur jag såg ut... efter några dagars festivalande och helt rödgråten. Det enda numret jag har i huvudet är Hannes, jag försöker komma ihåg K's nummer men hon hade precis bytt vid tillfället och jag kunde inte komma ihåg det. Så jag ringde Hannes och bad honom möta mig någonstans där inne. När jag såg honom stå där kunde jag inte hålla inne alla mina känslor. Tårarna sprutade ur ögonen och jag puttade till honom hårt i bröstet och skrek "Hur fan kunde du lämna mig helt ensam?!" Jag var så fruktansvärt arg att jag bara kände för att slå honom riktigt hårt. Jag hade inte väntat mig hans motreaktion som var att skrika tillbaka på mig om att jag hade valt mina två polare framför honom. Något han tyckte var jobbigt eftersom jag strulat med den ena av dem vid ett tidigare tillfälle. Det slutar med att jag får be om ursäkt till Hannes för att jag gick till mina polare för att få mina cigg och jag får böna och be honom om att förlåta mig. Han var ju den enda jag kände på hela festivalen just då.
Från att ha känt mig liten och obetydlig när jag blev lämnad ensam kände jag mig, om möjligt, ännu mindre och ännu mer obetydlig efter detta... jag kan inte förstå hur jag kunde sjunka så lågt. Man lämnar inte sin fulla "flickvän" helt ensam, det gör man bara inte. 

Senare fick jag höra att han hade kastat saker omkring sig av ilska och sparkat sönder saker när han såg mig krama mina polare.. Jag kan upplysa om att jag inte kan hans nummer i huvudet längre, någonting som känns fruktansvärt skönt när jag tänker tillbaka på den här incidenten.

Jag vaknade upp imorse med halsen brännande ur drömmen.

Mitt hår hänger långt och fuktigt ned på ryggen.

Jag har rullat upp den allt för stora tröjan i ärmarna så den ska passa.

Jag tycker inte om svensk grammatik för det känns som om jag missat hälften av min grundskolegång när kommer inte ihåg ett skvatt.

när jag var liten
mindre än jag är nu
mer oerfaren och mindre förstörd
av tidens gång och mina misstag
som människa
lyssnade jag ofta på en sång

sången handlade om en flicka
i min ålder
som hade en mamma som var ledsen
precis som jag hade

den flickan målade om sin mammas värld
och fyllde den med solsken varje dag
för hon ville att hennes mamma skulle bli glad
trots att det regnade och var grått i mammans liv
så hon målade solsken i hennes fönster
så att mamman inte längre skulle tänka på allt det där
som gjorde henne ledsen

och om jag
såg dig ledsen igen
skulle jag kladda hela världen full av färg
kleta solen på fönstret och kladda blommor i taket
tulpaner
i sjungande färger
så ditt liv blev lättare
och så du skulle bli glad

men om jag skulle kladda hela din värld full av färg
varför kan du inte ens skissa lite på en värld till mig? 

jag vill leva som konstnär i ett kreativt moln av skapande

jag såg dig från sjätte raden
hur du kastade med håret
hur dina ögon glittrade
när du log
jag funderade om du någonsin bytt frisyr
ett 10 år gammalt klipp besannade min föraning
det blonda svallet fanns redan då
fast lite längre och tjockare
på den tiden
jag tyckte till min fasa att vi setts förut
jag undrade under vilken blöt natt
om det var sant vill jag inte veta
för jag tyckte du tittade lite väl
ofta
sedan kom jag på
att du påminde mig om en kärlek
som jag påmins om ibland
när såna som du korsar mitt synfält
fascinerat tittar jag på det kastande håret
och faller in i ögonen
som glittrar
kanske fick min uppenbarelse samma effekt
på dig

-Du ser typ ut som Shakira.. fast du är inte lika äcklig som henne..
-Äcklig?
-Ja, hon har springa mellan tuttarna och visar brösten för bebisar.

cuz I think I'm gonna hurl.

nu ska vi ut på tigerjakt
är inte allt för optimistisk
men men

middag tillsammans, vi två och tända ljus
igår glömde vi släcka dem
idag gav du mig ett leende när jag kom ihåg
kom ihåg för vår skull

träning tillsammans
"para ihop er två och två"
vi parade ihop oss
precis som det alltid ska vara
du lyfte mig på din rygg
du var stark
och jag var stolt
högt där uppe nära taket
var jag så stolt så stolt

ditt ansikte när du fått reda på datumet för min hemfärd
det rev mig i bitar
och slängde ut mig genom fönstret och jag landade på bottenvåningen
förtvivlad och oförmögen förändring
en kram i förtvivlan och ett snabbt hej då

ditt ansikte när du fick reda på att jag stannar en dag längre ändå
kunde jag inte se
du låg i mörkret
i din stora mjuka säng
halvfull eller halvtom när flickvännen är bortrest
jag viskade genom dörrspringan
där du låg och skulle sova
för du måste gå upp tidigt
du är vuxen nu och har ett jobb
en lägenhet och en liten familj på två
att försörja

men du hörde att jag sa
att jag stannar
och jag kände hur du log

Är det så här det ska vara?



Jag har en plan och klockan är bara elva.
Gott om tid.

Startade ett nytt liv i morse. Enligt planen skulle jag gå upp kl 08.30 för att hinna med allting som stod på min lista. Tydligen hade mobilen tagit sovmorgon och bestämt sig för att inte väcka mig under uttalad tid. Min kropp fick därför lugnt vänta tills den själv behagade vakna framåt 12.30. Trots denna "sovmorgon" lät jag mig inte nedslås. Det var ju trots allt den första dagen av resten av mitt liv. Jag satte på mig ett leende, jag vet att det var ett väldigt fejkat leende men det fungerade, och tog tag i vad listan sa.

Tack vare denna "sovmorgon" kom jag försent till huvudmomentet av dagen. Tygaffären hade stängt. Jag hade ingen aning om att det var trettondagsafton idag, vad nu det innebär. Tydligen stänger allting tidigare. Kul högtid.

Men jag fick ändå promenaden som jag kvällen innan bestämt mig för att genomföra idag. Satan vad jag frös när jag kom hem.